2 Jag nalkades detsamma, och blef varse sju lysande berg, hvilka alla voro skilda från hvarandra. Deras stenar voro glänsande och sköna. Allt var präktigt och lysande att se, och skön var deras yta. Tre berg voro österut; befästade derigenom, att de voro ställde det ena på det andra. Och tre voro söderut, befästade på ett lika sätt. Der voro likaledes djupa dalar, hvilka icke kommo hvarandra nära,